Mycket inom skidåkningen idag är sig likt mot hur den var när den först uppfanns, men samtidigt är det mycket som har utvecklats. Du kommer att fascineras av att läsa om skidåkningens historia och hur den har blivit till den sport det är idag.
När du sitter högt upp i en supersnabb stolslift med dina alldeles nya skidor och perfekt formgjutna pjäxor och tittar ner på de skickligt pistade backarna, påväg mot en lunch bokad på någon av de vackra restaurangerna i bergen, undrar du någonsin hur skidåkningen har blivit till vad det är idag? Det har i alla fall vi, så vi tänkte att vi skulle dela med oss av lite kort historik om skidåkning så att du kan tacka dina fantastiska förfäder nästa gång du åker i backen med dina UV-skyddade goggles och helt nya bindningar, för att de utvecklat en så otrolig sport.
Genom att titta på skidåkningens historia kan vi lära oss mycket om hur vi kan maximera våra färdigheter. Vi har också vinter-OS att tacka för att skidåkningen blivit så populär och bidragit pengar till våra favoritskidorter.
Så luta dig tillbaka och läs i lugn och ro när vi går igenom en kort men mycket intressant historia om skidåkningen, med risk för att du blir sugen på att packa dina skidbyxor och skidjacka och åka någonstans snarast.
De tidigaste tecknen på skidåkning i historien går tillbaka ända till istiden. Det finns faktiskt grottritningar i Centralasien som visar män som vandrar över isslätterna genom tjock snö på två väldigt långa träplankor. Vid denna tid tror man att skidåkning användes för att ta sig runt, som att flytta runt förnödenheter och resa från by till by under de hårda vintermånaderna - vilket definitivt inte låter lika roligt som det är nu.
I Kina för 8 000 år sedan har man funnit att skidorna liknade två meter långa plankor av trä täckta med tagel. Grundtanken var förmodligen att denna stora yta skulle göra det lättare att ta sig genom tjock snö eftersom det gör dig mindre benägen att sjunka.
Varifrån skidåkningens verkliga ursprung kom diskuteras alltid eftersom det finns bevis på att skidor använts både i Ryssland, Asien, Alaska och Skandinavien. Dock tror man att den uppfanns redan på medeltiden av den samiska urbefolkningen i Sverige.
Det är logiskt att många trodde att skidåkningen uppfanns i Sverige, dels på grund av de notoriskt hårda och snörika vintrarna, men också för att du förmodligen aldrig har träffat en svensk som inte har åkt skidor, eller i alla fall är det väldigt få. Redan på medeltiden använde samerna skidor för att ta sig över tundran när de jagade och odlade i bergen. Detta liknade såklart mer den nordiska längdskidåkningen som vi känner till idag, snarare än utförsåkning.
Det har visat sig att den norska och svenska militären använde skidåkning som träning på 1700-talet för att testa sin uthållighet och styrka. Än idag vet vi att längdskidåkning är tufft, trots våra otroligt lätta skidor och bra teknik. Föreställ dig då att stå på två tunga träplankor utan någon pjäxa som stöd, och sen vandra genom opistad snö. Då förstår man hur vältränade den skandinaviska militären måste ha varit!
Så småningom började de också att prova utförsåkning istället för att bara åka längdskidor på plan mark. De anordnade tävlingar i utförsåkning där man även testades i skytte och andra olika färdigheter. Vid det här laget började kommersialiseringen av utförsåkning oundvikligen när det spred sig hur roligt det var. Allt eftersom detta fortskred började snickare i Norge att utveckla nya former för träskidorna som gjorde det lättare att carva och hindrade dem från att sjunka ner i snön, bland annat genom att göra spetsiga, uppåtböjd ände framtill.
På 1850-talet utvecklade en norsk legend vid namn Norheim skidor som hade en välvd form, med en smal mitt och bredare spetsar - vilket är en klassisk form som används än idag.
När kärleken till skidåkningen växte över hela världen, från Alperna till Amerika och Kanada, var det dags för utförsåkning att bli en officiellt erkänd sport. Hittills var den traditionella längdskidåkningen fortfarande mer välkänd eftersom liftsystem ännu inte hade uppfunnits, så enda vägen upp var genom att gå.
Det första vinter-OS var 1924 i den kända skidorten Chamonix i Frankrike. Det stora evenemanget hade sporter som skridskoåkning, curling och längdskidåkning. Det var först under vinter-OS 1936 i Tyskland som utförsåkning visades upp för världen som en sport. De alpina grenarna var utför och slalom.
Passande nog var det även 1936 som den första stolsliften uppfanns i Sun Valley, Idaho i USA. Detta var perfekt tajming eftersom skidåkning började bli en populär sport och fritidsaktivitet efter OS, så för att rädda skidälskare från att vandra uppför berget kunde de nu bekvämt ta sig till toppen med minimal ansträngning.
Turismen gjorde det möjligt för flera bergsbyar i USA och resten av världen att bygga gondoler, t-liftar och stolsliftar, och dessa blev de första skidorterna som vi känner till och älskar idag.
I takt med att vinterturismen växte ökade också efterfrågan, vilket gav välbehövliga pengar för att bygga hotell, restauranger och fjällstugor för att mata de hungriga skidåkarna. Redan i början av 1900-talet hade vissa orter skidlärare och skidskolor för att ge människor en hjälpande hand att ta sig ner på de 2 meter långa träplankorna.
Som vi vet utvecklas tekniken, likaväl som skidorna som började tillverkas av glasfiber istället för trä, och pjäxorna blev stabila i plast. Dessutom blev liftsystemen effektiva, vilket gjorde att fler entusiastiska skidåkare kunde transporteras runt berget. Allt detta gjorde skidåkningen mycket mer tillgänglig.
Under hela 1900-talet började skidåkning som fritidssport att öppnas upp på orter i Kanada, USA, Alperna och till och med Skottland. Olika stilar och tekniker för skidåkning utvecklades också såsom puckelpist och freestyle, som sedan blev olympiska sporter i vinter-OS 1989.
Alpin skidåkning är ett samlingsbegrepp för de former av skidåkning som utförs nedför berget, till skillnad från längdskidåkning. De mest kända formerna av alpin skidåkning är slalom, storslalom, super-G och utförsåkning.
Skidorterna har utvecklats från små lokala samlingsplatser till stora turistdestinationer som påverkats av skidåkningens kommersiella tillväxt. Dessa orter har anpassat sina faciliteter och tjänster för att möta skidturisternas behov och önskemål. Utvecklingen av liftsystemen har också spelat en viktig roll för infrastrukturen i dessa bergsbyar.
Så där har vi det, en kort sammanfattning om skidåkningens historia, vår favoritsysselsättning och lätt beroendeframkallande hobby. Det är nu oigenkännligt som sport från när det började, men vi är så tacksamma för den entusiasm och intresse som folk visade för den för ett par hundra år sedan. Vi kommer aldrig att förstå den sanna kärleken till skidåkning som människor måste ha haft när de försökte att carva ner för opistad snö med skidor som var tyngre och längre än dem själva, fastspända med snöre i sina läderkängor, och sen efter allt behöva gå tillbaka upp på berget för att börja om igen. Idag har vi högteknologiska glasfiberskidor, värmeformade stabila plastpjäxor och liftsystem som kan transportera 100 000-tals människor runt berget varje timme med perfekt pistade backar. Vi tackar vänligast våra skidälskande förfäder, vi är evigt tacksamma!
Läs också: